När jag kommit hem från jobb idag ringde min faster och berättade att min farmor hastigt gått bort. Det är min "riktiga" farmor (biologiska) som jag inte träffat så mycket i vuxen ålder.
Hon har varit ganska sjuk i omgångar och jag har tänkt många gånger att jag borde köra ner till henne (hon bor i Tomelilla) och hälsa på. Men så skjuter man det framför sig hela tiden. Och nu är det försent. Skuldkänslorna kommer krypande och får mig att må riktigt dåligt.
Tyvärr kan man ju inte gå tillbaka i tiden och ta andra beslut fast jag i detta läget önskar att jag kunde. 
Oj så tråkigt! Men blicka inte bakåt Cilla! Se positiva saker om/med henne istället! kramis L bredvid
SvaraRaderaVad trist.., men man kan inte vara överallt hos alla och alltid, fast man önskar så. Det viktiga är att man försöker komma ihåg de vackra och fina minnena av någon, det är så man hedrar dem i vardagen och kan gå vidare.
SvaraRaderaKramiz leniz